sunshine

Idag vaknade man och kände sig inte alls för pigg, sprängade huvudvärk och det kändes som jag inte hade sovit nånting och jag sov ändå 9 timmar, nåt sånt. Jag hann inte ens gå upp ur sängen innan mamma säger att Simon står utanför och ville prata med mig. Bara ta på sig en tröja och gå ut i det sjukt varma vädret. Pratade lite om gårdagen. Jag var snäll och såg till att han kom hem också, för jag var inte lika full som han även om jag inte direkt var nykter. Vi delade på taxi hem, vi blev blåsta.. brukar inte gå på mer än 160 spänn hem, men nu kostade det 180:- så inte fan fick han någon dricks, vi hade ju bara 200:- för det visst vi skulle räcka.

Till en började var jag jättetaggad för att gå ut på krogen, men sen när jag träffade mitt ex som jag inte sett sen det tog slut mellan oss som var över ett år sen så vart man dämpad, bara för att jag fick höra från Mathilda att du hatade mig mer än nånting annat. Kanske inte att du sa det med just dom orden men den uppfattningen fick jag. När jag fick veta det ville jag igentligen bara dra mig hemåt, men jag övertala mig själv att stanna och inte låta dig förstöra min kväll. Jag var glad över att jag stannade kvar, jag ignorera dig så gott jag kunde, lite svårt eftersom vi har gemensamma kompisar att umgås med. Men tillslut så fick jag faktiskt en jätterolig kväll och mina fötter värker idag vill jag säga, det var säkert 87529 stycken som klev på mina stackars tår.
Jag trodde i alla fall att det hade gått så pass lång tid att vi i alla fall skulle kunna hälsa på varann, men nu vet jag vart du står och det är lugnt för mig. Jag har klarat mig utan dig i ett år, utan någon kontakt alls så varför inte fortsätta så, det ska nog inte vara några problem.

Nu ska jag hoppa in i en dusch och sen fixa mig lite kanske, om jag orkar. Jag vill så jättegärna ta ett bad men jag får inte. Har skurit bort en leverfläck så jag får inte bada förrens dom har tagit bort stygnen, vilket dom ska göra på torsdag, jag längtar. Bara det inte kommer göra lika ont som det gjorde när han skulle sy, han sydde ju förfan i mig utan bedövning, det kändes. Jag kunde ju för i helevete knappt ligga still och tårarna bara spruta.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0