This is my life

I mitten av Oktober hände det en komplicerad grej som jag inte orkar skriva om. Men det gjorde i alla fall att jag förlorade en bra vän, mitt eget beslut att säga upp kontakten i och för sig. Jag var arg över den situationen i cirka tre dagar efterråt sen släppte jag det. Och dom senaste dagarna har jag tänkt en hel del. Vafan håller jag på med?! Är det värt att inte ha henne som vän bara för den där saken som hände, som vi båda förstora upp till något mycket större än vad det egentligen var.

Ikväll tog jag tag i saken och bad henne träffa mig ute. Vi bor ju nästan grannar så det var inte så värst långt att gå. Vi pratade om det som har hänt och strök ett sträck över det. Det är inte värt att förlora en kompis som man varit kompis med i 10 år för en sådan sak. Så kort och gott så är vi vänner nu. Och nu känns allt riktigt bra.
Riktiga vänner hittar alltid tillbaka till varann, inte sant?! :)