This is my life

Jag borde seriöst skaffa mig ett liv, just nu känns det som om jag inte har nåt. Alla jävla sjukdomar som anfaller mig efter varann måste få ett slut nu. Jag känner långsamt hur det tar död på allting för mig.

Jag gör ingenting om dagarna, nu när jag äter dessa två mediciner mår jag bäst av att bara ligga i sängen. Är jag uppe och går börjar magen arbeta direkt och jag blir illamående. Idag var jag utanför dörren för första gången på tre dagar, åkte till affären och handlade lite smått.

Nu ska jag lägga mig och kolla på one tree hill, ovanligt vaa. Det är det mitt liv går ut på nu, one tree hill är mitt liv känns det som. Vad ska jag göra när det är slut och inte har nåt mer att titta på, långsamt få panik?! Nej, så drastiskt hoppas jag att det inte blir.

På torsdag åker jag till min pappa. Det ska bli skönt. Även om jag har svårt att se fram emot det roliga när jag inte mår bra fysiskt. Jag vet att jag kommer tycka det är skönt när vi väl är framme efter en 6 timmars lång bilresa. Har ju inte träffat honom sen i somras, på tok för länge sen. Så det är bara 7 dagar kvar nu, nedräkningen har börjat.

Btw, lycka till Mikaela. Hoppas allt går bra för dig och att lilla Miliam tittar ut snart :)