23 Mars
Hallå där! Har inte varit på humör alls för att uppdatera, är egentligen inte på humör nu heller men känner att jag behöver få skriva av mig lite.
Kan börja med att jag har förlängt min praktik en vecka nu för att jag ska kunna få lära mig kassan. På grund utav att Helena bröt armen vart det inte riktigt som vi tänkt oss, men en vecka till gör mig ingenting. Jag går mellan 8 - 12, sitter i kassan den tiden och tro mig, det räcker. Idag när jag kom hem var jag helt borta i skallen och var tvungen att vila en stund. Men det är väl så nu när man håller på och lär sig också antar jag, fast jag trivs med det, skitroligt!
Jag vet inte hur många av er som vet men jag och Christian är inte tillsammans länge. Det var ett gemensamt beslut men självklart är det alltid jobbigt. Vi skildes som vänner vilken i alla fall känns skönt det och jag tror vi båda känner i efterhand att det var rätt beslut men självklart är det jobbigt ändå, det blir ju en sådan konstrast, tomhet!
Måste också säga att jag är riktigt besviken. Vad har man för vänner?! Inte en jävel har frågat hur jag mår eller så. Visst att jag kanske sagt att det känns som att det var rätt beslut och vi skildes som vänner, men man är väl mänsklig? Klar som fan det är jobbigt ändå. Jag är inte arg på någon utan bara så jäkla besviken. Vart är vännerna när man som mest behöver dom?! Jag vill inte umgås med mina vänner och bara prata om att jag kanske mår dåligt osv, jag vill hitta på saker som gör att jag inte tänker på allt dåligt förtillfället.
Det var allt för mig den här gången.
Kan börja med att jag har förlängt min praktik en vecka nu för att jag ska kunna få lära mig kassan. På grund utav att Helena bröt armen vart det inte riktigt som vi tänkt oss, men en vecka till gör mig ingenting. Jag går mellan 8 - 12, sitter i kassan den tiden och tro mig, det räcker. Idag när jag kom hem var jag helt borta i skallen och var tvungen att vila en stund. Men det är väl så nu när man håller på och lär sig också antar jag, fast jag trivs med det, skitroligt!
Jag vet inte hur många av er som vet men jag och Christian är inte tillsammans länge. Det var ett gemensamt beslut men självklart är det alltid jobbigt. Vi skildes som vänner vilken i alla fall känns skönt det och jag tror vi båda känner i efterhand att det var rätt beslut men självklart är det jobbigt ändå, det blir ju en sådan konstrast, tomhet!
Måste också säga att jag är riktigt besviken. Vad har man för vänner?! Inte en jävel har frågat hur jag mår eller så. Visst att jag kanske sagt att det känns som att det var rätt beslut och vi skildes som vänner, men man är väl mänsklig? Klar som fan det är jobbigt ändå. Jag är inte arg på någon utan bara så jäkla besviken. Vart är vännerna när man som mest behöver dom?! Jag vill inte umgås med mina vänner och bara prata om att jag kanske mår dåligt osv, jag vill hitta på saker som gör att jag inte tänker på allt dåligt förtillfället.
Det var allt för mig den här gången.
Kommentarer
Trackback
